Introduktion
Borrelia är en skoningslös sjukdom. Den drabbar ofta dem som är mest aktiva, bryter ner kropp och kraft och tar ifrån en både energin och livet man levt. Ingen har någonsin fått borrelia av att sitta i soffan och äta bonbons.
De flesta som har borrelia har levt ett aktivt liv. Vi är fortfarande samma människor som vi var förr, med samma driv och nyfikenhet. Vi fortsätter att planera livet framåt, eftersom det känns som att vi ska orka — om vi bara får vila en stund. Och plötsligt har det gått år, medan vi dag efter dag har väntat på att tröttheten ska släppa, att dimman ska klarna — utan att märka att vi har försvunnit ur vårt eget liv.
Vi planerar en dag på cykeln, men är sedan för trött för att lämna huset. Vi köper varje bok på Booker och Pulitzerprisets kortlista, som vi gjort varje år — men nu läser vi dem aldrig. Vi saknar våra vänner och tänker på hur länge det har gått sedan vi sist pratade med dem — bara för att vara för trötta för att svara när de ringer.
Några månader efter att jag först fick borrelia kunde jag fortfarande lämna huset i gryningen, ta med mig kameran och cykla tre mil ut på landsbygden i mörkret, bara för att fotografera älgar i soluppgången.
Lite över ett år senare stod jag hemma och lagade makaroner
som jag åt med smör och ketchup, därför att bara tanken på att
behöva duscha och sedan gå tvärs över gatan till affären var
alldeles för utmattande.